#title Anarkobuddhism.
#subtitle Övers. S. Jacobson
#author Gary Snyder
#SORTauthors Gary Snyder
#SORTtopics Anarkobuddhism
#date 1961
#source https://anarchyisorder.wordpress.com/2015/04/21/gary-snyder-anarkobuddhism/
#lang sv
#pubdate 2016-02-13T17:52:21
Gary Snyder: Anarkobuddhism (1961)
Här
är en av mina översättningar som jag tycker behöver lyftas fram. Gary Snyder
(f. 1930) hör till de legendariska amerikanska beat-poeterna och ingick i samma
krets som Jack Keruack, Allen Ginsberg och William S.
Burroughs (i Keruacks romaner kallas han ”Japhy”) och han är dessutom miljöaktivist än idag.
Texten – den i mitt tycke bästa i sitt ämne, klar, djup och vacker
– publicerades ursprungligen i Journal of
the Protection of All Beings 1961. Den förekom
också i den svenska anarkisttidningen Brand 1965, då på danska (!).
***
Buddhismen
håller för sant att universum och alla varelser i det väsentligen är i ett
tillstånd av fullkomlig vishet, kärlek och medkänsla; och agerar i naturligt
gensvar och ömsesidigt beroende. Det personliga förverkligandet av detta
ursprungliga tillstånd kan inte nås för och av en “själv” – eftersom det
inte kan förverkligas helt och fullt om inte självet givits
upp; och givits bort.
Enligt
den buddhistiska uppfattningen är det som förhindrar den obesvärade
manifestationen av detta Okunnighet, som projiceras in
i fruktan och onödigt begär. Historiskt sett har buddhistiska filosofer
misslyckats med att analysera i vilken utsträckning som okunnighet och lidande
orsakats eller förvärrats av sociala faktorer, då de betraktat
fruktan-och-lidande som givna realiteter i det mänskliga tillståndet. Som en konsekvens
har den huvudsakliga angelägenheten för buddhistisk filosofi varit epistemologi
och “psykologi” utan någon uppmärksamhet på historiska eller sociologiska
problem. Även om mahayanabuddhismen har en storslagen
vision av universell befrielse, så har buddhismens faktiska bedrift varit
utvecklandet av praktiska meditationssystem riktade mot målet att befria ett
fåtal hängivna individer från psykologiska fixeringar och kulturella
betingningar. Institutionell buddhism har varit iögonfallande benägen att acceptera
eller ignorera den ojämlikhet och tyranni som funnits i vilket politiskt system
den än befunnit sig. Detta kan bli buddhismens död, eftersom det är döden för
varje meningsfull funktion av medkänsla. Vishet utan medkänsla känner ingen
smärta.
Ingen
kan idag kosta på sig att vara oskyldig, eller hänge sig åt okunnighet om
beskaffenheten hos samtida regeringar, politik eller samhällsordningar. Den
moderna världens nationella politik upprätthåller sin existens genom avsiktligt
främjat begär och fruktan: monstruösa skyddande trick. Den “fria världen” har
blivit ekonomiskt beroende av ett fantastiskt system som stimulerar girighet
som inte kan uppfyllas, sexuell åtrå som inte kan mättas och hat som inte har
något annat utlopp än mot en själv, människorna man förväntas älska, eller de
revolutionära strävandena hos beklagansvärda, fattigdomsansatta
marginalsamhällen som Kuba eller Vietnam. Det Kalla krigets villkor har
förvandlat alla samhällen – de kommunistiska inkluderade – till
illvilliga förvrängare av människans sanna potential. De skapar befolkningar av
“preta” – hungriga vålnader, med ofantlig aptit
och svalg inte större än nålar. Jorden, skogarna och allt djurliv förtärs av
dessa cancerartade kollektiv; planetens luft och vatten besudlas av dem.
Det
finns inget i den mänskliga naturen eller i förutsättningarna för mänsklig
samhällsorganisering som i sig kräver att en kultur ska vara inkongruent,
repressiv och frambringande våldsamma och frustrerade personligheter. Nya
upptäckter inom antropologi och psykologi gör detta mer och mer uppenbart. Man
kan bevisa det för sig själv genom att ta en ordentlig titt på sin egen natur
genom meditation. När väl en person har så här mycket tillit och insikt, så
måste han ledas till en djup omsorg för behovet av en radikal social förändring
genom en mångfald av hoppfullt ickevåldsamma medel.
Buddhismens
glada och frivilliga egendomslöshet blir en positiv kraft. Den traditionella
harmlösheten och vägran att ta liv i någon form har nationsomskakande
implikationer. Utövandet av meditation, för vilket man endast behöver “marken
under ens fötter”, tillintetgör berg av skräp som pumpas in i sinnet genom
massmedia och stormarknadsuniversitet. Tron på ett fridfullt och generöst
infriande av naturlig kärlekslängtan raserar ideologier som förblindar, stympar
och förtrycker – och pekar ut vägen till ett slags gemenskap som skulle
förvåna “moralister” och omskapa arméer av män som slåss för att de inte kan
älska. Den buddhistiska filosofi som kallas Avatamsaka
(Kegon) ser världen som ett ofantligt interrelaterat
nätverk i vilket alla objekt och varelser är nödvändiga och upplysta. Från en
synvinkel är regeringar, krig, och allt som vi betraktar som “ont” på ett icke
komprometterande sätt inrymda i denna totalistiska
värld. Höken, nedslaget och haren är alla ett. Från den “mänskliga” synvinkeln
kan vi inte leva under de villkoren om inte alla varelser ser med samma
upplysta öga. Bodhisattvan lever enligt den lidandes
standard, och han måste vara verkningsfull i sin hjälp till dem som lider.
Välgärningen
från Väst har varit den sociala revolutionen; välgärningen från Öst har varit
den individuella insikten i det grundläggande självet/tomheten. Vi behöver
båda. De inryms båda i de traditionella tre aspekterna av dharmavägen:
vishet (prajna), meditation (dhyana)
och moral (sila). Vishet är intuitiv kunskap om det kärleksfulla och klara
sinnelag som ligger under ens egodrivna ängslan och agressioner. Meditation är att gå in i sinnet för att se
detta själv – om och om igen, tills det blir det sinne man lever i. Moral
är att ta med det tillbaka ut i ditt levnadssätt, genom personligt föredöme och
ansvarsfull handling, ytterst gentemot den sanna gemenskapen (sangha) av “alla varelser”.
Denna
sista aspekt betyder, för mig, att stödja varje kulturell och ekonomisk
revolution som utan tvivel rör sig mot en fri, internationell, klasslös värld.
Det betyder att använda såna medel som civil olydnad,
frispråkig kritik, protest, pacifism, frivillig egendomslöshet och till och med
milt våld om det krävs för att hålla tillbaka någon impulsiv bondläpp. Det
betyder att bekräfta det vidast möjliga spektrat av
oskadligt individuellt beteende – försvara rätten för individer att röka
hampa, äta peyote, vara polyamorös eller homosexuell.
Hela världar av beteenden och vanor som sedan länge bannlysts av det
judisk-kapitalistisk- kristet-marxistiska Väst. Det betyder att respektera
intelligens och bildning, men inte som girighet eller medel att uppnå personlig
makt. Att arbeta utifrån sin egen ansvarsfullhet, men med villighet att arbeta
i grupp. “Att bygga upp det nya samhället inom det gamlas skal” – IWW:s
femtio år gamla slogan.
De
traditionella kulturerna är i vilket fall dömda, och snarare än att hopplöst
klamra sig fast vid deras goda sidor bör man erinra sig att vad som än finns
eller någonsin fanns i någon kultur så kan det rekonstrueras från det
omedvetna, genom meditation. Faktum är att den kommande revolutionen enligt min
åsikt kommer att sluta cirkeln och på många sätt länka oss till de mest
kreativa aspekterna av vårt uråldriga förflutna. Om vi har tur kan vi slutligen
nå fram till en totalt integrerad världskultur med matrilinjär
härstamning, äktenskap under fria former, naturakreditbaserad kommunistisk
ekonomi, mindre industri, betydligt mindre befolkning och massor av
naturreservat.
[[https://anarchyisorder.files.wordpress.com/2015/04/gary.jpg][]]
Gary Snyder